Semester!

Ciao. 

Maj månad.

Tjenis! Jag lever. Maj var en intensiv månad men nu är jag tillbaka. 

För att ens överleva stress och press började jag med yoga. Det är hur lajbans som helst och jag rekommenderar alla att testa. 

Timme upp för yoga alltså. 

Och inte nog med det. Jag bakade också. Här syns bullar. Glutenfria och i varierande storlek och färg. Det blir mer spännande så. 

Och i maj bara måste man ge sig ut och se rapsen på nära håll. Så vackert! 

J och M gifte sig och allt var vackert. Jag också i blå klänning och lockar. 

Och så kom dagen jag längtat så efter. Dagen då jag hälsade på min vän Kakan och hämtade hem Rossi. Min lilla, underbara kattunge som är precis så busig som hon ser ut att vara. Men vad förväntar man sig, mannen hon är döpt efter är ju trots allt motogp-förare. 

Och här pussas hon. 

Här spexar jag och folie-solar på jobbet. Enbart för en sekund såklart, kan inte lämna kidsen med blicken liksom. 

På nationaldagen packade jag bilen full med kollegor och for till Tyskland. Där packade vi bilen full med dryck och sen åkte vi hem igen.. 

.. för att snabbt svida om och gå på hippie-fest. 

Frances är nöjd. Och glad för sin nya kompis. Rossi och hon kommer bra överens och busar och fixar på ett otroligt vis tillsammans. Mitt matte-hjärta svämmar över ibland av kärlek. 

Och så blev det den 13 juni. Dagen då min nästkusin O tog studenten. Vi firade och sjöng ich hade det sådär lajbans som man har vid studentfirande. Vi vände hemåt vid 24-tiden. En perfekt tid om ni frågar mig. Livet som tant är fantastiskt. Och bakfyllefritt. 

Såhär såg jag ut. Klädd i klänning och fotriktiga skor. Ville inte gärna göra en repris från förra året, snubbla i en trapp med klack och landa så illa att det blir en spricka i revbenet. Nykter. Det var pinsamt och gjorde sjukt ont. I tre månaders tid. 

Må väl. 

Ciao. 

Trasmattor och fångenskap.

Hej hopp! Denna bild togs i fredags när vi återigen befann oss i skogen. Och vilken dag det var! Solen sken, ekorrarna charmade oss, vi grillade och brände oss på nässlor och jäste i solen. Det var nästan så att vi inte ville lämna och gå tillbaka till förskolan. 

Och här är jag. Klädd i pannband och med pollen-tårar i ögonfransarna, lyckligt ovetandes om att jag nyss trampat i den största hundbajshögen ever, med båda skorna. 

Hundbajslukten förföljde mig på ett helt otroligt sätt. Jag undersökte samtliga barn innan E upptäcker att det är jag som trampar omkring med avföring på skorna. Sjukt äckligt och jag svor friskt över de lokala hundägarna. Men vad gör det om hundra år? Det var ju en fantastisk dag och det kan inget hundbajs i världen ta ifrån mig. 

Och idag. Nästan nyss faktiskt äntrade Frances världen för andra gången i koppel. Åka bil har hon gjort mycket, men inte varit utomhus på riktigt på detta vis. Men idag var det alltså dags. Först vägrade hon att ens gå ut. Låg på dörrmattan och spelade svår, för att sedan efter uttvingning, vägra gå in. Även här krävdes tvång. Nu sitter hon innanför den stängda dörren och ylar. Hon tyckte tydligen att världen utanför var himla spännande och att den nu kallar på henne likt huldrorna i skogen lockar till sig män. 

Bildbevis. Här är hon tillsammans med de nya trasmattorna. De som torrfäller och färgar golvet rosa. Därav placeringen utomhus. Men de kommer att passa superbra på uteplatsen i solens ljuva somnarstrålar om någon månad eller två. 

Må väl. 

Puss! 

Uppdatering deluxe.

Ibland går veckorna så snabbt att bloggen glöms bort. Jag ber om ursäkt, men här kommer en bildkavalkad som summerar livet sedan den 16 februari. Enjoy! 

Veckan då Frances råkade riva mig djupt på kinden var veckan då jag sportade en blåtira OCH ett rött öga då ett blodkärl brustit pga sand som blåste in och satte sig illa. Blåklockan kom från en pytteliten armbåge på jobbet. Allt av misstag förstås, men jag såg BEDRÖVLIG ut. 

                         Scarface. 

Jag blev bortskämd med färska och snälla Bohusläns-räkor och hade en fantastisk kväll i februari. Det pratades i timmar och åts en ljuvlig efterrätt. En bättre kväll helt enkelt. 

       De var lika goda som de ser ut.

Och se på fan! En trumpet, och som sig bör när man är i sällskap där detta instrument hör hemma så testar man. Vilket jag gjorde. Och jag fick ljud i den! Ett pytteljud men det räknas ju såklart. Efteråt höll jag på att svimma, jag tog tydligen i ordentligt. 

                     Duduuuuuuu!

Det årliga klippet ägde också rum. 

        Klippt och skuret var det här!

Samma vecka vankades det Fest -och bröllopsmässa. Jag och L för såklart dit. Vi fick champagne, snittar och en goodiebag. OCH provsitta en barbierosa limousin. Läckert. Och lite tacky. Men jag var lika glad för det. 

      Som sagt, nöjd och glad i limpan!

Den 2 april fyllde Frances 1 år! Det firade vi med köttbullar och räkor. Och en ny boll. 

                      Mitt hjärta.

Och sen var det äntligen dags för opera! På direktlänk från The Met i New York. Modernt ska det vara. Och det var hur bra som helst! 

            Check på bucketlistan!

På en av utedagarna på jobbet överraskades jag med blommor. 

                         Så sött!

Och såhär grann var jag på en annan utedag. I brist på mössa åkte pepparkakshättan på. 

          Både snyggt och praktiskt.

Och sedan var det dags för M's möhippa. Här bestiger hon berg. 

          Redo för Mount Everest?

Utedag igen och påsken var i antågande. Här poseras det vilt med den egenbundna häxkvasten. Barnen gjorde givetvis också egna. Vi testade speed och start -och stopp tekniker.

          Blåkulla, här kommer jag!

Och så blev det påskfest på jobbet. Med påskhare och påskkrona. Det är inte klokt vad vi är påhittiga! 

                Kronan på verket.

Under påskledigheten passade jag på att njuta i solen och fick lite färg på näsan.  Vilket alltid är trevligt.

              Solen, jag älskar dig!

Och efter två dagar i solen blev jag vansinnigt rastlös och drog till det stora varuhuset och köpte möbler. En byrå för att vara exakt. Men kunde inte skruva ihop den ty Frances lekte bort några skruvar. Men det är fixat nu och byrån står både ståtlig och stadigt i sovrummet. 

                     Hjälpredan.

Och näst sista dagen på ledigheten njöt jag av synen på får, lamm och hönsgårdar. 

Det var samma dag jag spenderade med denna fina, fina kille. Lilla A. Han lärde mig Imse vimse spindel på finska. Och sedan råkade jag lära honom en svordom. Skämmigt tyckte jag. Inte han. 

Och här är han! 

                  Lillprincen bus. Precis så härlig som han ser ut!

Må väl. 

Puss! 

Jag hjärtar dig.

I onsdags var det daga för den årliga tandläkarkollen. Jag Tycker om att gå till tandläkaren. Jag bli ompysslad och får lov att somna och sist men inte minst, väntrummet. Jag ÄLSKAR väntrummet. Det spelas harmonisk musik, på tvn visas bilder av djur och natur från världen över och utanför porlar vattenfallet ner i dammen där guldfiskarna guppar. Så fort jag satt mig ner kände jag mig lugn och harmonisk. Smart drag måste jag tillägga för de som har tandläkarskräck. 

Efter röntgenbilder och polering släpptes jag ut. Dock så passade jag på att göra solhälsningen i väntrummet innan jag gick. Man måste passa på, en bra start på dagen vill man inte gå miste om. 

               Harmoni hos tandis. 

På fredagen var det dags för alla hjärtansdag. Vilket jippo. I brevlådan väntade brev och gåva. Brevet var tillverkat att finaste W och Kakan och gåvan var från en hemlig beundrare. Nu är jag fasligt nyfiken! 

                      Spännande! 

Dagen till ära hade jag hjärtan på blusen. Och sedan var det mys för hela slanten resten av kvällen. Och sen framgick det att denna vinkeln inte är min bästa, men den summerar hur mycket bus jag hade för mig ganska bra. 

                I ett hav av hjärtan.

Igår var jag på loppis med vänner. Grynet fyndade på helt otroliga sätt medans jag gick därifrån tomhänt men ack så inspirerad. Därefter tågade vi vidare till en annan butik där jag gick bananas på doftljus och madonnor. Och chokladet som visade sig vara lyx i en liten påse. Om tillfälle ges, hugg den som en kobra och spring. 

                 Sex in my mouth! 

Efter denna typ av brutala förmiddagsshopping sörplade vi kaffe i timmar och hade det nöjsamt - precis som det sig bör en lördag i februari. 

Må väl. 

Puss 

Var sak har sin plats.

Ibland får jag höra att jag inte lyssnar, fast att jag gör det och att jag dagdrömmer. Vilket jag gör. Och jag ser mig själv som tankspridd då och då, men nu har tankspriddheten nått oanade höjder. 

Nu ska ni få höra. 

I början av december kände jag som så många andra julstämning. Och jag köpte på mig en ordentlig bit ädelost. Tanken var att denna tillsammans med pepparkakan skulle spela någon form av huvudroll vid glöggmyset. Så blev inte fallet. Kvällen efter inköpet lagades det pizza i mitt hem. På den lades omsorgsfullt fina skivor av den skamligt goda ädelosten, vilket resulterade i en makalöst god middag. Efter den kvällen sågs inte ädelosten till mer. 

Det letades och letades. För inte var den väl uppäten ändå? Biten var ju ganska stor och en sådan smäller man inte i sig hur som helst. Och om så ändå vore fallet borde man väl minnas ett sådant frosseri? 

Men nä. Ädelosten fanns ingenstans. Jag började tro att jag av misstag kastat den i soporna. Även om det lät högst omöjligt. Jag som älskar ost skulle aldrig kasta en sådan av misstag! Så jag återgick till tanken om att jag eventuellt frossat på den i någon form av trans. Alternativt sömngångsfrosseri. För sånt har man ju läst om! 

Men. Imorse när jag skulle lägga ner de nyinköpta fryspåsarna var jag tvungen att lyfta på något plastinlindat för att få ner kartongen med de nya påsarna. För att sedan lägga tillbaka det plastinlindade objektet. Stänger lådan och går ut ur köket. Stannar med en hast och utbrister "men vänta nu!?". Backar in i köket, vänder om, och går fram till plastpåslåfan och öppnar den sakta. Tittar på det plastinlindade objektet och tar upp det ur lådan. ÄDELOSTEN! 

Jag hade inte slängt den av misstag! Inte heller frossat på den i trans. För där låg den nu i min hand, klädd i finfin vit päls. 

I två månader har den alltså legat i en låda i mitt kök. Det hade fasen varit bättre om jag slängt den av misstag! 

Klantröv. 

                      Finn ett fel. 

Det är ungefär som halloween för några år sen. Den gula paprikan försvann och jag gick tillbaka till affären och krävde en ny då jag trodde jag glömt den där. Men när jag några veckor senare städade ut mitt stilleben med pumpor hittade jag den, bland nämnda pumpor. 

Pinsamt! 

Och det var det. 

Adjö! 

Februari.

Plötsligt var det februari. Och årets första snöoväder drabbade södern. Men ha förtröstan. Jag klarade mig bra! Rattade runt i fyrhjulsdrift och kom på bredställ genom kurvorna, tjutandes av förtjusan! Älskar fyrhjulsdrift. 

Här hemma är det full fart som vanligt. 

Dagny-Frances har exempelvis lärt sig konsten att flirta. 

               Håll hårt i era hanar! 

Jag lärde mig att alla folk inte alltid är så lajbans som jag först trott. Tråkigt såklart. 

                          Blä.   

Handboll är livet. Och när Sverige slogs ut såg jag till dansken i mig och hejade på dessa gossar enda fram till final. Och dreglade givetvis över den fagre Mikkel Hansen. Ett rent nöje alltså. 

                  Mmm Mikkel. 

Och så började det att snöa. Länge och väl. 

  Dagny-Frances äääälskar snöflingor. 

Det snöade så intensivt att vägen försvann. Och det blev jag sur över ty jag var på väg till ett tårtkalas. Men, sen kom plogen och jag fick sätta tänderna i tårtan i alla fall. Och blev SÅ glad över det. 

                Let her eat cake! 

Jag snubblade över sänggaveln jag letat efter i flera år. Den bara måste bli min! 

                            Zzzz. 

Och i fredags kom min kompis L förbi med den ljuvligaste kladdkakan ever! 

                Sex in my mouth! 

Och det var väl typ denna veckan. 

Puss!