Trasmattor och fångenskap.

Hej hopp! Denna bild togs i fredags när vi återigen befann oss i skogen. Och vilken dag det var! Solen sken, ekorrarna charmade oss, vi grillade och brände oss på nässlor och jäste i solen. Det var nästan så att vi inte ville lämna och gå tillbaka till förskolan. 

Och här är jag. Klädd i pannband och med pollen-tårar i ögonfransarna, lyckligt ovetandes om att jag nyss trampat i den största hundbajshögen ever, med båda skorna. 

Hundbajslukten förföljde mig på ett helt otroligt sätt. Jag undersökte samtliga barn innan E upptäcker att det är jag som trampar omkring med avföring på skorna. Sjukt äckligt och jag svor friskt över de lokala hundägarna. Men vad gör det om hundra år? Det var ju en fantastisk dag och det kan inget hundbajs i världen ta ifrån mig. 

Och idag. Nästan nyss faktiskt äntrade Frances världen för andra gången i koppel. Åka bil har hon gjort mycket, men inte varit utomhus på riktigt på detta vis. Men idag var det alltså dags. Först vägrade hon att ens gå ut. Låg på dörrmattan och spelade svår, för att sedan efter uttvingning, vägra gå in. Även här krävdes tvång. Nu sitter hon innanför den stängda dörren och ylar. Hon tyckte tydligen att världen utanför var himla spännande och att den nu kallar på henne likt huldrorna i skogen lockar till sig män. 

Bildbevis. Här är hon tillsammans med de nya trasmattorna. De som torrfäller och färgar golvet rosa. Därav placeringen utomhus. Men de kommer att passa superbra på uteplatsen i solens ljuva somnarstrålar om någon månad eller två. 

Må väl. 

Puss!