Trasmattor och fångenskap.

Hej hopp! Denna bild togs i fredags när vi återigen befann oss i skogen. Och vilken dag det var! Solen sken, ekorrarna charmade oss, vi grillade och brände oss på nässlor och jäste i solen. Det var nästan så att vi inte ville lämna och gå tillbaka till förskolan. 

Och här är jag. Klädd i pannband och med pollen-tårar i ögonfransarna, lyckligt ovetandes om att jag nyss trampat i den största hundbajshögen ever, med båda skorna. 

Hundbajslukten förföljde mig på ett helt otroligt sätt. Jag undersökte samtliga barn innan E upptäcker att det är jag som trampar omkring med avföring på skorna. Sjukt äckligt och jag svor friskt över de lokala hundägarna. Men vad gör det om hundra år? Det var ju en fantastisk dag och det kan inget hundbajs i världen ta ifrån mig. 

Och idag. Nästan nyss faktiskt äntrade Frances världen för andra gången i koppel. Åka bil har hon gjort mycket, men inte varit utomhus på riktigt på detta vis. Men idag var det alltså dags. Först vägrade hon att ens gå ut. Låg på dörrmattan och spelade svår, för att sedan efter uttvingning, vägra gå in. Även här krävdes tvång. Nu sitter hon innanför den stängda dörren och ylar. Hon tyckte tydligen att världen utanför var himla spännande och att den nu kallar på henne likt huldrorna i skogen lockar till sig män. 

Bildbevis. Här är hon tillsammans med de nya trasmattorna. De som torrfäller och färgar golvet rosa. Därav placeringen utomhus. Men de kommer att passa superbra på uteplatsen i solens ljuva somnarstrålar om någon månad eller två. 

Må väl. 

Puss! 

Uppdatering deluxe.

Ibland går veckorna så snabbt att bloggen glöms bort. Jag ber om ursäkt, men här kommer en bildkavalkad som summerar livet sedan den 16 februari. Enjoy! 

Veckan då Frances råkade riva mig djupt på kinden var veckan då jag sportade en blåtira OCH ett rött öga då ett blodkärl brustit pga sand som blåste in och satte sig illa. Blåklockan kom från en pytteliten armbåge på jobbet. Allt av misstag förstås, men jag såg BEDRÖVLIG ut. 

                         Scarface. 

Jag blev bortskämd med färska och snälla Bohusläns-räkor och hade en fantastisk kväll i februari. Det pratades i timmar och åts en ljuvlig efterrätt. En bättre kväll helt enkelt. 

       De var lika goda som de ser ut.

Och se på fan! En trumpet, och som sig bör när man är i sällskap där detta instrument hör hemma så testar man. Vilket jag gjorde. Och jag fick ljud i den! Ett pytteljud men det räknas ju såklart. Efteråt höll jag på att svimma, jag tog tydligen i ordentligt. 

                     Duduuuuuuu!

Det årliga klippet ägde också rum. 

        Klippt och skuret var det här!

Samma vecka vankades det Fest -och bröllopsmässa. Jag och L för såklart dit. Vi fick champagne, snittar och en goodiebag. OCH provsitta en barbierosa limousin. Läckert. Och lite tacky. Men jag var lika glad för det. 

      Som sagt, nöjd och glad i limpan!

Den 2 april fyllde Frances 1 år! Det firade vi med köttbullar och räkor. Och en ny boll. 

                      Mitt hjärta.

Och sen var det äntligen dags för opera! På direktlänk från The Met i New York. Modernt ska det vara. Och det var hur bra som helst! 

            Check på bucketlistan!

På en av utedagarna på jobbet överraskades jag med blommor. 

                         Så sött!

Och såhär grann var jag på en annan utedag. I brist på mössa åkte pepparkakshättan på. 

          Både snyggt och praktiskt.

Och sedan var det dags för M's möhippa. Här bestiger hon berg. 

          Redo för Mount Everest?

Utedag igen och påsken var i antågande. Här poseras det vilt med den egenbundna häxkvasten. Barnen gjorde givetvis också egna. Vi testade speed och start -och stopp tekniker.

          Blåkulla, här kommer jag!

Och så blev det påskfest på jobbet. Med påskhare och påskkrona. Det är inte klokt vad vi är påhittiga! 

                Kronan på verket.

Under påskledigheten passade jag på att njuta i solen och fick lite färg på näsan.  Vilket alltid är trevligt.

              Solen, jag älskar dig!

Och efter två dagar i solen blev jag vansinnigt rastlös och drog till det stora varuhuset och köpte möbler. En byrå för att vara exakt. Men kunde inte skruva ihop den ty Frances lekte bort några skruvar. Men det är fixat nu och byrån står både ståtlig och stadigt i sovrummet. 

                     Hjälpredan.

Och näst sista dagen på ledigheten njöt jag av synen på får, lamm och hönsgårdar. 

Det var samma dag jag spenderade med denna fina, fina kille. Lilla A. Han lärde mig Imse vimse spindel på finska. Och sedan råkade jag lära honom en svordom. Skämmigt tyckte jag. Inte han. 

Och här är han! 

                  Lillprincen bus. Precis så härlig som han ser ut!

Må väl. 

Puss!