Jag hjärtar dig.

I onsdags var det daga för den årliga tandläkarkollen. Jag Tycker om att gå till tandläkaren. Jag bli ompysslad och får lov att somna och sist men inte minst, väntrummet. Jag ÄLSKAR väntrummet. Det spelas harmonisk musik, på tvn visas bilder av djur och natur från världen över och utanför porlar vattenfallet ner i dammen där guldfiskarna guppar. Så fort jag satt mig ner kände jag mig lugn och harmonisk. Smart drag måste jag tillägga för de som har tandläkarskräck. 

Efter röntgenbilder och polering släpptes jag ut. Dock så passade jag på att göra solhälsningen i väntrummet innan jag gick. Man måste passa på, en bra start på dagen vill man inte gå miste om. 

               Harmoni hos tandis. 

På fredagen var det dags för alla hjärtansdag. Vilket jippo. I brevlådan väntade brev och gåva. Brevet var tillverkat att finaste W och Kakan och gåvan var från en hemlig beundrare. Nu är jag fasligt nyfiken! 

                      Spännande! 

Dagen till ära hade jag hjärtan på blusen. Och sedan var det mys för hela slanten resten av kvällen. Och sen framgick det att denna vinkeln inte är min bästa, men den summerar hur mycket bus jag hade för mig ganska bra. 

                I ett hav av hjärtan.

Igår var jag på loppis med vänner. Grynet fyndade på helt otroliga sätt medans jag gick därifrån tomhänt men ack så inspirerad. Därefter tågade vi vidare till en annan butik där jag gick bananas på doftljus och madonnor. Och chokladet som visade sig vara lyx i en liten påse. Om tillfälle ges, hugg den som en kobra och spring. 

                 Sex in my mouth! 

Efter denna typ av brutala förmiddagsshopping sörplade vi kaffe i timmar och hade det nöjsamt - precis som det sig bör en lördag i februari. 

Må väl. 

Puss 

Var sak har sin plats.

Ibland får jag höra att jag inte lyssnar, fast att jag gör det och att jag dagdrömmer. Vilket jag gör. Och jag ser mig själv som tankspridd då och då, men nu har tankspriddheten nått oanade höjder. 

Nu ska ni få höra. 

I början av december kände jag som så många andra julstämning. Och jag köpte på mig en ordentlig bit ädelost. Tanken var att denna tillsammans med pepparkakan skulle spela någon form av huvudroll vid glöggmyset. Så blev inte fallet. Kvällen efter inköpet lagades det pizza i mitt hem. På den lades omsorgsfullt fina skivor av den skamligt goda ädelosten, vilket resulterade i en makalöst god middag. Efter den kvällen sågs inte ädelosten till mer. 

Det letades och letades. För inte var den väl uppäten ändå? Biten var ju ganska stor och en sådan smäller man inte i sig hur som helst. Och om så ändå vore fallet borde man väl minnas ett sådant frosseri? 

Men nä. Ädelosten fanns ingenstans. Jag började tro att jag av misstag kastat den i soporna. Även om det lät högst omöjligt. Jag som älskar ost skulle aldrig kasta en sådan av misstag! Så jag återgick till tanken om att jag eventuellt frossat på den i någon form av trans. Alternativt sömngångsfrosseri. För sånt har man ju läst om! 

Men. Imorse när jag skulle lägga ner de nyinköpta fryspåsarna var jag tvungen att lyfta på något plastinlindat för att få ner kartongen med de nya påsarna. För att sedan lägga tillbaka det plastinlindade objektet. Stänger lådan och går ut ur köket. Stannar med en hast och utbrister "men vänta nu!?". Backar in i köket, vänder om, och går fram till plastpåslåfan och öppnar den sakta. Tittar på det plastinlindade objektet och tar upp det ur lådan. ÄDELOSTEN! 

Jag hade inte slängt den av misstag! Inte heller frossat på den i trans. För där låg den nu i min hand, klädd i finfin vit päls. 

I två månader har den alltså legat i en låda i mitt kök. Det hade fasen varit bättre om jag slängt den av misstag! 

Klantröv. 

                      Finn ett fel. 

Det är ungefär som halloween för några år sen. Den gula paprikan försvann och jag gick tillbaka till affären och krävde en ny då jag trodde jag glömt den där. Men när jag några veckor senare städade ut mitt stilleben med pumpor hittade jag den, bland nämnda pumpor. 

Pinsamt! 

Och det var det. 

Adjö! 

Februari.

Plötsligt var det februari. Och årets första snöoväder drabbade södern. Men ha förtröstan. Jag klarade mig bra! Rattade runt i fyrhjulsdrift och kom på bredställ genom kurvorna, tjutandes av förtjusan! Älskar fyrhjulsdrift. 

Här hemma är det full fart som vanligt. 

Dagny-Frances har exempelvis lärt sig konsten att flirta. 

               Håll hårt i era hanar! 

Jag lärde mig att alla folk inte alltid är så lajbans som jag först trott. Tråkigt såklart. 

                          Blä.   

Handboll är livet. Och när Sverige slogs ut såg jag till dansken i mig och hejade på dessa gossar enda fram till final. Och dreglade givetvis över den fagre Mikkel Hansen. Ett rent nöje alltså. 

                  Mmm Mikkel. 

Och så började det att snöa. Länge och väl. 

  Dagny-Frances äääälskar snöflingor. 

Det snöade så intensivt att vägen försvann. Och det blev jag sur över ty jag var på väg till ett tårtkalas. Men, sen kom plogen och jag fick sätta tänderna i tårtan i alla fall. Och blev SÅ glad över det. 

                Let her eat cake! 

Jag snubblade över sänggaveln jag letat efter i flera år. Den bara måste bli min! 

                            Zzzz. 

Och i fredags kom min kompis L förbi med den ljuvligaste kladdkakan ever! 

                Sex in my mouth! 

Och det var väl typ denna veckan. 

Puss!